山东：济宁市坚持工作创新推进“扫黄打非”进基...
 |
Den h?r artikeln beh?ver k?llh?nvisningar f?r att kunna verifieras. (2023-07) ?tg?rda genom att l?gga till p?litliga k?llor (g?rna som fotnoter). Uppgifter utan k?llh?nvisning kan ifr?gas?ttas och tas bort utan att det beh?ver diskuteras p? diskussionssidan. |
No eller noh (japanska 能, nō) ?r en klassisk japansk teaterstil som har framf?rts sedan 1300-talet. No k?nnetecknas av strikt kodifierade r?relsem?nster, vanligen l?ngsamma och spartanska. Dialogen framf?rs i en h?gt stiliserad intonation, i det n?rmaste ett m?ssande och No-sk?despelarna anv?nder sig av masker.
Historia
[redigera | redigera wikitext]Tillsammans med den n?ra besl?ktade kyogenfarsen utvecklades den fr?n olika popul?ra och konstn?rliga teaterformer, som dengaku, shirabyoshi och gagaku. No kom senare att l?gga grunden f?r andra dramaturgiska former som kabuki. Under Meijieran, trots tappat st?d fr?n regimens sida, kom no och kyogen att erk?nnas som tv? av tre officiella nationella former av drama.
No-dramats framv?xt
[redigera | redigera wikitext]
No fick sin nuvarande form under Muromachiperioden. N?r Kanami (1333–1384) f?ddes stod dengaku p? sin h?jdpunkt. Under den blivande shogunen Yoshimitsu Ashikaga beskydd kunde Kanami utveckla en syntes av teaterformen sarugaku, en akrobatisk dansteater kombinerad med recitationen och danserna fr?n den rituella teaterformen dengaku. Slutresultatet blev en elegant och raffinerad konstform v?l anpassad f?r en aristokratisk publiks smak. Under Kanamis son Zeami Motokiyo (1363–1443) f?rfinades nodramats uttryck ytterligare. Zeami, som var sk?despelare i faderns no-teatergrupp, introducerade begreppet yūgen – den stilla elegansen, som ett ideal f?r no. Zeami n?jde sig inte med att vara sk?despelare, utan var ?ven scenograf och f?rfattare till m?nga no-dramer. M?nga av de dramer som han f?rfattade var f?rmodligen baserade p? verk av hans far, men i den form som han sj?lv f?respr?kade. Han skrev ?ven flera ess?er om no. Den mest inflytelserika ess?n ?r Fushi Kaden fr?n 1423, vilken ?n i dag tas som riktlinje f?r vad no skall vara. No teater spelas utanf?r japanska tempel som en v?lsignelse, och f?r att bidra "till de goda krafterna".
No-dramat
[redigera | redigera wikitext]P? grund av den m?ssande karakt?ren hos de intonationsm?nster som anv?nds inom no, s? har den ?ven kallats f?r japansk opera. Detta ?r dock missvisande, d? melodin inte ?r den viktigaste komponenten. M?ssandet sker inom en begr?nsad tonskala, med l?nga repetitiva delar inom ett litet dynamiskt omf?ng. Texterna ?r poetiska, och anv?nder sig huvudsakligen av ett versm?tt med fem eller sju stavelser per rad, det vill s?ga en form som ?terkommer i waka- eller den mycket senare haikudiktningen. Uttrycket ?r sparsamt, och anv?nder allusioner flitigt. Texterna framf?rs p? klassisk japanska, och ?r inte omedelbart tillg?ngliga f?r en modern japansk publik.
Roller
[redigera | redigera wikitext]
Det finns fyra huvudkategorier av sk?despelare och ?tta huvudkategorier av rollfigurer inom no:
- shitekata ?r den vanligaste typen av sk?despelare. Han kan tolka olika rollfigurer, som:
- shite - huvudkarakt?r
- tsure - biroll, kompanjon till shite
- jiutai - k?ren, vanligen 6–8 sk?despelare
- koken - scenassistenter
- wakikata tolkar enbart rollfigurer av typen waki – motspelaren till shite.
- kyogenkata kallas den sk?despelarstil som anv?nds i de kyogenstycken som framf?rs som pausunderh?llning mellan tv? no-dramer, eller ibland som inspr?ngda avsnitt av ett drama.
- hayashikata ?r musikerna, vilka spelar ett av de fyra instrument som anv?nds inom no-dramat.
De sk?despelare som tolkar shite och waki tr?nas avskiljt fr?n varandra, av olika l?rare och det g?r heller inte att byta kategori.
Shite ?r de huvudsakliga rollfigurerna i ett no-drama, och de som utf?r danserna. De kan tolka ett vitt register av karakt?rer. Alla sk?despelare ?r m?n, och rollfigurens natur visas genom en utsirad kl?dedr?kt och den mask som sk?despelaren b?r. Enbart shite b?r masker. Om rollfiguren ?r en ?ldre man, s? beh?vs inte n?gon mask, men sk?despelaren ska d? h?rma uttryckl?sheten hos de andra sk?despelarna p? scenen, och spela 'som om han bar en mask' (hitamen). En enskild sk?despelare kan spela flera roller i ett och samma drama. Den huvudsakliga funktionen hos waki ?r att fungera som motpart till shite och skapa en kontext i vilken denne kan utf?ra sin dans. Waki spelar utan mask, och rollen ?r alltid en levande man, antingen en aristokrat, ett s?ndebud, en pr?st, en samuraj, en man av folket eller liknande.
Den sociala statusen hos rollen utl?ses av kl?dedr?kten. Sk?despelarna b?de dansar och reciterar samtidigt. Sk?despelarna kan anv?nda en solfj?der n?r de dansar.